Västkusten Runt

Lördagen den 24 maj 2014 gick premiären av Göteborgs stora cykelhelg med Västkusten Runt. Givetvis så var undertecknad där för att se hur det är att cykla på bästkusten som dom säger.

Det började med lite strul redan på morgonen, det visade sig att i Göteborg så får man inte ha cyklar på bussar eller spårvagn, knepigt men sant. Nåväl, bara att sätta sig på hojen och trampa till starten, enl google maps så var det bara 1,5 km. Efter ca 30 min och en runda på 6 km i gbg innerstad så kom jag till start. Lokalsinnet hos mig eller hos parkarbetarna var tydligen obefintligt.

Jag hämtade ut min nrlapp och chip att sätta på hjälmen och tog mig in i mitt startled. Vi hade en följecyklist ut ur stan och det blev ett rasande tempo direkt och lite kamp om platserna, jag höll mig ganska lugn i mitten och hängde på bäst det gick över göta älv-bron. Pang sa det där och killen framför mig fick punka och jag själv tappade en flaska.

Turen gick norrut upp mot setnungsund och jag höll ett skapligt tempo och väntade på en monsterstigning efter ca 50 km som dom hade varnat mig för, med min kroppshydda så är inte uppför det enklaste och jag behöver slita lite mer än den ”vanlige” cyklisten.

Efter 53 km så kom den, den åg ut som en väg upp till GUD i molnen, fy fan alltså tänkte jag, här tar vi det lite lugnt och jag växlade ner till lilla klingan fram och en ganska hör kadens. Det var cyklister som hoppade av och gick uppför och det var dom som susade förbi mig på utsidan, men jag trampade på och kände lite syra i benen men snart var jag uppe ju. Nej, när jag kom upp så fortsatte den lika långt och högt till, bara att trampa på och slita.

Sen blev det en skön utförslöpa på ca 3 km och farter uppemot 70 km/h, jag höll krampaktigt i styret och swichade förbi flera stycken tunnisar, här hade jag nytta av vikten.

Sen gick det lite upp o ner mest hela tiden och jättefina vyer.

När det var ca 25 km kvar så kom chocken, i sakta mak o på lättaste växeln så gick det nu mest uppför och brant var det. Benen var som spagetti och mer än en gång så funderade jag på hur i h-te ska jag ta mig i mål, benen svarade knappt. Då var det dax att borra ner huvudet, ta fram pannbenet och bita ihop. Meter för meter och km för km passerade och när skylten med 10 km kvar kom så var det som om man tagit en gel, benen piggnade till och när jag kom uppför bron och såg mig själv på storbildsskärmen så var det en go känsla som spred sig i kroppen, dom sista km inne i gbg gick som en dans och det var en nöjd kille som korsade mållinjen på 5:24 efter 127 km i sadeln.

Efter en kortare intervju i målfållan så var det dax för familj o käk o lite återhämtning.

20140524_142054

Detta var ju första upplagan av Västkusten Runt och jag måste säga att det var kanonbra arrangerat av Hisingens CK och detta kommer att bli fler gånger.

Patric

2014-06-02 12.27.57