• Category Archives Hälsa
  • Vätternrundan 2014

    Jag ska börja med att säga att detta har varit målet för hela året och därmed oxå den viktigaste tävlingen.

    Jag är som ni kanske vet kapten för ett Rido of hope-lag under 2014 års vätternrunda.

    Det har under våren varit mycket trixande och fixande för att allt skulle bli klart till VR 2014. Jag har tränat en massa och varit ute på en del tävlingar för att förbereda mig så bra som möjligt.

    Årets lag som jag är kapten för hade ett mål, att klara 300 km runt vättern på under 11 timmar. Vår grupp var från början ca 14 st som kom från hela sverige samt 3 st från norge.

    Allt eftersom tiden gick så blev vi färre o färre.

    Sista uppladdningen inför VR 2014 var Ringsjön runt helgen innan där vi var 5 st RoH:are som skulle cykla ihop och med det försöka svetsa oss samman till en bra klunga där vi skulle lära oss att dra osv.

    När jag vaknade på lördagen då Ringsjön runt var så kunde jag inte röra min vänsterarm. Detta berodde förmodligen på en muskelbristning eller liknande som jag ådrog mig dagen innan när jag skulle få på husvagnen på bilen.

    Tyvärr så blev det så att jag inte kunde starta. Ville ju inte heller chansa och riskera att jag inte kunde starta i VR.

    När det gäller VR så träffades hela (9st) gruppen i startområdet ca 30 min före start som skulle vara 3:12 för ett sista taktiksnack.

    Alla var taggade och redo och det var en mäktig syn för publiken när hela startledet fylldes av RoH, vi var ju ett par olika grupper till som skulle starta samtidigt i olika fartgrupper.

    Ett mäktigt jubel med applåder o visslingar fyllde mina öron när vi började rulla ut och dra oss iväg, lite rörigt i början men när vi lämnade Motala och kom ut på vägen så samlade alla grupperna sig som dom skulle.

    Vi drog på med vinden i ryggen ner mot vadstena och rullsnittet var riktigt högt och allt kändes bra. Vi samsades att dra och kedjan funkade felfritt hela tiden.

    efter ca 3,5 mil så kom den första stigningen och jag kände att mina ben inte orkade trycka på i backen, det fanns ingen kraft att dra heller. Konstigt för jag kände mig riktigt taggad och i bra form.

    Nåväl, vi körde vidare men jag märkte att jag kom efter i varje stigning och trots att jag försökte trycka på så verkade det som benen inte hade nån kraft.

    Efter ca 75 km så fick jag meddela gruppen att jag tyvärr måste lämna dom och att dom fick klara sig själva utan mig, jag skulle ju bara sinka dom och det var ju inte meningen.

    Kim kom ner till mig och vi 2 skulle då fortsätta själva i ett lite lägre tempo.

    Backarna upp mot Jönköping tog ut sin rätt och jag hade knappt styrfart uppför men nerför så susade jag på som tusan. Efter 137 km så stannade vi i en depå och tog igen oss lite och då snackade vi om att vi aldrig kommer att fixa detta i den fullständiga stormen som vi hade rakt emot oss i ca 100 km till.

    Sagt och gjort, brytningen var ett faktum.

    Vi lassade på våra cyklar i en lastbil och satte oss på bussen tillbaka till Motala.

    Om jag är besviken? ja, fruktansvärt, men oxå glad att jag tog beslutet att bryta, kan ju vara lite för envis när det gäller sånt.

    Idag så sitter jag här efter ca 12 timmars sömn med en dunderförkylning.  Det var förmodligen det som spökade för mig under gårdagen.

    Som nån klok man eller kvinna sa till mig igår – det kommer fler chanser. ja det gör det ju faktiskt.

    Livet tar ju inte slut med detta, men visst känns det ruttet idag, hade ju verkligen velat åka in i målet, det är ju den skönaste känsla som finns.

    Just nu har jag inga fler lopp inplanerade och det känns ganska bra, bara att ta dagen som den kommer och se om det dyker upp nåt kul i framtiden.

    Imorron hoppas jag kunna ta en liten tur på hojen för att känna hur det känns.

    Patric


  • Domnade fingrar

    Många får problem med att fingrarna domnar när man cyklar och andledningen till det kan vara många men i denna del ska vi titta lite på detta problemet. Vi ska försöka titta på hur man  undviker att fingrarna domnar bort under längre cykelturer.

    Styret

    Du skall inte använda styret som en plats där du parkerar en del av din kropsvikt!!! Kroppsvikten skall bäras upp av dina mag och ryggmuskler. Styret är till för att ”ta spjärn med”(ja, förutom själva styrfunktionen alltså… Därför bör du titta på vad som är orsaken till att du lägger all din vikt på styret och ändra detta! Är avståndet mellan sadel och styre rätt? Om det är för långt får du hänga framåt med mer tyngd på händer och handleder. Är det för kort slappnar man av i rygg och mage eftersom styret är så nära att det är svårt att inte hänga över styret. Då man cyklar länge är det därfär viktigt att byta ställning på händer/handled för att underlätta blodgenomströmning samt fördela stötarna lite.Ta därför som vana att med jämna mellanrum ”skaka loss armarna”, rulla med axlarna och bytt grepp. Ett par kvalitets cykelhandskar med gel i brukar oxå göra underverk och/eller titta på din styrlinda, även där finns det olika tjocka.

    Oftas beror det dock domningarna tyvärr på att de flesta har en dålig hållning och låter huvudet sjunka ner emellan axlarna(”hösäck!”). Man hänger mot styret med raka armar och slappnar samtidigt av i mage och rygg så att överkroppens vikt endast vilar på rumpa och händer/handlederna. Mage och ryggmuskulatur är källan för den pedalkraft som benen genererar. Man använder helt enkelt överkroppen som stöd vid rundtramp. Mao kan man få både dålig framdrivning och domningar om man sitter som en ”hösäck”. Ev får man så småningom även problem med nacke ock rygg. Att träna mage och rygg är därför lika viktigt som benen för att bli bra och må bra som cyklist (varför inte testa ett par CX pass). Kvarstår dina besvär med domningar även efter cykelturen kan de bero på medecinska orsaker

    Vad händer anatomiskt

    Domningarna i fingrarna orsakas av att du pressar och spänner musklerna i handen under lång tid och detta i en kraftig vinkel. Tillsammans med det ökande blodflödet till handen trycker det på nerverna till fingrarna. Handlederna på människor är nämligen ofta för trångt konstruerade. I handleden samsas en rad blodomlopp, muskler och nervknippen(framför allt till fingrarna)

    Det finns två nerver som man kan klämma. I det ena fallet kallas det karpaltunnelsyndrom och omfattar tumsidan av handen, t o m halva ringfingret. Man klämmer oftast nerven precis nedanför handflatan. I det andra fallet tappar man känseln i resten, d v s halva ringfingret och lillfingret. Denna nerv går lite mer på utsidan av handen.Så om du upplever domningar även vid andra tillfällen och/eller om du upplever att domningarna vid cykling förvärrats med åren, bör du kontakta en läkare.  (Källa till den anatomiska delen: vardguiden.se)

    Tack till Claes på cykelträning för denna texten.

    Om man söker runt på nätet (som jag har gjort då jag lider av detta) så får man en massa förslag på hjälp.

    Jag har idag beställt ett par handskar för att se om det hjälper, en rapport på detta kommer under nästa vecka då jag har cyklat västkusten runt och hoppas då att problemet är borta. Dom flesta som har detta problemet har blivit hjälpta av just dessa handskar, finns säkert andra märken som funkar men inte vad jag har hittat.

    Patric